De som känner mig vet att jag får panik av tanken på att sjunga inför andra. Jag har inga problem att börja sjunga med i låttexter (eller rent av sjunga bara allmänt) bland folk som jag känner och litar på. Det har Marina varit med om till exempel, jag börjar sjunga bara för att jag inte orkar plugga. Och jag sjunger för Noel och Malte och så vidare, men tanken på att sjunga och andra lyssnar på mig det skrämmer mig. Konstigt nog så tyckte jag att det var jätteroligt att sjunga när jag var liten. Tror till och med det blev "solo i grupp" på lucia någon gång. Men någonstans på vägen har jag insett att jag inte kan sjunga särskilt bra och därav rädslan.
Här om veckan så gick jag Ida förbi några som undrade om vi inte skulle söka till "söt likör", vilket är en kvinnlig kör på Karlstad Universitet. Jag lyckas säga nej väldigt fort och Ida tyckte sig höra paniken i min röst. Lite roligt att jag blir panikslagen av bara en sån sak.
Just nu sitter jag och lyssnar på en massa gamla sommarplågor och då kommer låter "Jag går och fiskar" upp och jag kommer att tänka på musiken i åttan. Där hade vi ett moment där vi skulle spela en låt på gitarr och sjunga den samtidigt, för vår musiklärare. Redan då var jag livrädd för att sjunga för andra och på något höger eller vänster så lyckades jag bli godkänd i musiken utan att ha sjungit och spelat för musikläraren. Ibland är det bra att skjuta undan saker framför sig. Jag slapp ju spela och sjunga.
/I
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar